Vad ska vi mäta istället?
En introduktion till välfärdsmått
Introduktion
Simon Kuznets. Foto: Adam Smitt Institute
De globalt använda måttet för ekonomisk utveckling som används idag är bruttonationalprodukt (BNP). BNP mäter det summerade värdet av alla varor och tjänster som produceras inom ett år och mäts genom att summera konsumtionen + offentliga utgifter + privata investeringar + export - import.
Det är lätt att tro att BNP alltid har funnits men det var inte förrän efter andra världskriget som måttet började användas på allvar. BNP togs fram av Simon Kuznets med syftet att hjälpa beslutsfattare mäta och se om ekonomin utvecklades och blev bättre under den stora depressionen och efterkrigstiden. De kommande årtiondena efter andra världskriget skulle BNP stiga med 5-10 procent (justerat för inflation) vilket gav människor, företag och länder hopp om en ny tid och en modern utveckling.
Detta gjorde att BNP började förknippas med positiv utveckling. Men redan innan dessa tillväxtår, nämligen 1934, så varnande Kuznets USAs kongress om att inte fokusera alltför mycket på BNP. Han sa; “välståndet av en nation kan inte allt för enkelt mätas an dess nationella inkomst” (World Economic Forum, 2021). Trots varningarna och måttets ursprungliga syfte så har vi sedan dess levt i en efterkrigstid med fokus på ökad produktion och konsumtion men missat att mäta vad vi egentligen behöver samt bör sträva mot. Åtminstone har BNP i mångt och mycket prioriterats före andra utvecklingsområden.
En ökad BNP innebär således inte på något vis att samhället blir bättre (det beror på vad vi anser vara bra), utan det är ett mått på ekonomisk aktivitet som kan tyda på ökad sysselsättning, ökad konsumtion och ökade investeringar. Om BNP leder till ökad välfärd beror på vilka investeringar som görs både inom privat och offentlig sektor, vilka socioekonomiska styrmedel som används samt vilka förutsättningar som skapas för olika agenter (företag och privatpersoner) att dra nytta av och verka på marknaden för konsumtion och produktion.
Det är många delar av samhällsekonomin som BNP inte mäter, exempelvis obetalt arbete i hemmet, ideellt arbete, oavlönat arbete och illegalt arbete. Inte heller tar den hänsyn till de externaliteter som kan uppstå, exempelvis om en fabrik har en negativ miljöpåverkan (som i sin tur blir en kostnad för det lokalsamhälle den finns i) eller till positiva externaliteter såsom bevarandet av en skog i närheten av ett bostadsområde (där närheten av grönområde kan öka bostäders värde). BNP kritiseras även för att inkludera den finansiella sektorn vilket också innebär att handel med valutor och spekulation uppmuntras där bolag tjänar mer pengar på att köpa och sälja pengar än på varor och tjänster.
Ökad BNP har också förknippats med ökad resursanvändning samt ökade utsläpp. En ökad global produktion av varor och tjänster kräver resurser. Trots effektiviseringar inom flertal områden så fortsätter den globala materialanvändningen och utsläppen att öka (UNSD och DESA). Det finns en diskussion om grön tillväxt, vilket handlar om ifall det är möjligt med “de-coupling” - frikoppling mellan tillväxt och miljöförstörelse. Den viktiga frågan är om ekonomin kan fortsätta växa utan att fler naturresurser tas i bruk och samtidigt som utsläppen minskar i linje med Parisavtalet? Flera forskare menar att detta inte är möjligt (Hickel och Kallis, 2019). För denna artikel lämnar jag diskussionen för en framtida artikel istället, dock kan vi konstatera att hittills har samhällsekonomin inte lyckats växa samtidigt som utsläppen minskar enligt Parisavtalet, om samtliga utsläpp skulle tas i beaktande, såsom de konsumtionsbaserade utsläppen (Gapminder och Naturvårdsverket). Ökad BNP och ökad negativ klimat- och miljöpåverkan går tyvärr i mångt och mycket hand i hand.
Graf: UNSD och DESA, population-, material- och ekonomisk tillväxt i relation till varandra över tid.
Trots dessa invändningar används BNP ändå som ett standardmått för utveckling. Det är ökad BNP som håller regeringar lugna om nätterna. Varför är det så? Ökat BNP har förknippats med sysselsättning och låg arbetslöshet vilket ökar välfärdsstatens inkomster och minskar dess utgifter. Ökad BNP förknippas även med fler varor och tjänster som människor kan konsumera och ta del av. Varor och tjänster som anses förbättra människors liv är sjukvård, skola, infrastruktur, bostad, mat och så vidare. Ökat BNP hör även ihop med ökad levnadslängd (Roser, 2021).
Dock så glömmer vi att BNP även ökar om fler fängelser byggs, om produktion och konsumtion av legala droger ökar samt om vapenexporten ökar. BNP är på ingalunda sätt en absolut förutsättning för skola, vård och omsorg. Dock så har den ekonomiska aktiviteten möjliggjort samhällsinvesteringar i dessa områden. Hur utfallet blir, hur mycket resurser som faktiskt går till samhällsinvesteringar, beror på vilken politik som förs, samt hur marknaden regleras, subventioneras och skattas.
Vad som slutligen bör nämnas är att mycket av den konsumtion som äger rum i västvärlden har en negativ påverkan i andra länder. Alltså varken ses, räknas eller märks de externaliteter som sker i andra länder. Ett exempel är den svenska textilkonsumtionen som till stor del består av importerade varor producerade i länder där människor inte får löner de kan leva på (så kallad levnadslön) eller där miljöpåverkan såsom förorenade vattendrag, på grund av bearbetning och färgning av textilier, inte syns (Naturvårdsverket).
Graf: Gapminder, BNP per capita i relation till förväntad genomsnittlig levnadslängd. Varje cirkel utgör ett land, dess storlek i relation till dess population varav färgen beror på vilka av de fyra ekonomiska faserna landet är i.
Graf: Gapminder, BNP per capita i relation till CO2 utsläpp per capita.Varje cirkel utgör ett land, dess storlek i relation till dess population varav färgen beror på vilka av de fyra ekonomiska faserna landet är i.
BNP har med andra ord sina nackdelar och med denna vetskap har ett flertal alternativa mått tagits fram genom åren. En del av måtten är så kallade ekonomiska mått, de kompletterar BNP eller mäter kapital eller flöde av varor och produkter. Andra mått utgår från social hållbarhet eller så kallas “well-being” där människan och dess hälsa och välmående står i fokus. En tredje kategori är välfärdsmått som utgår från miljön och klimatet. De förutsätter hälsosamma ekosystem med så lite negativ klimat- och miljöpåverkan som möjligt.
De flesta måtten har alla de tre klassiska delarna av hållbar utveckling; ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Dock är det inget mått som helt och hållet fångar alla delarna av den miljömässiga hållbarheten (Gripenberg, 2017). Välfärdsmåtten utvecklas och förändras även av vår samtid utefter vilka frågor vi anser vara viktiga (även av moral och etik, såsom vad som är värt att bevara), vilka negativa effekter vi ser av nuvarande socio-ekonomiska system samt framsteg i forskningen som hjälper oss att navigera kring vilka delar av utvecklingen som gynnar människans hälsa och välbefinnande. Måtten ska därför inte ses som kompletta komplement, snarare en början till mer hållbara metoder att mäta människans och samhällets utveckling på.
Välfärdsmåtten
Gross National Happiness Index (GNHI)
GNHI är ett mått som tagits fram och utvecklats i Bhutan för att mäta landets utveckling. Måttet inkluderar både sociala aspekter och miljömässiga. En stor del av insamlandet av datan sker kvalitativt, vilket innebär att invånarna utefter utvalda områden svarar på enkäter. I senaste undersökningen deltog mer än 7000 personer varav alla blir ekonomiskt kompenserade för de tre timmar de tar att svara på frågorna. Måttet består av nio domäner som här presenteras på engelska för att inget ska få förlorat i översättningen;
Culture
Time use
Good governance
Community vitality
Living standards
Health
Education
Environment
Psychological well being
Måttet har många gånger hyllats för att ta in människors hälsa och välbefinnande. Det bör dock poängteras att bland de olika indikatorerna så finns det aspekter av kulturellt utövande som är specifikt för Bhutan, vilket kan vara problematiskt i samhällen som är mångkulturella där utövandet av vissa praktiker kan upplevas påtvingade eller inte önskvärda. I en svensk kontext kan vi fråga oss om att fira midsommar verkligen är värt att mäta? Samtidigt som det kan finnas ett värde i att mäta bevarandet av vissa kulturella aspekter.
Bild: GNH Center Bhutan
GPI kompletterar GDP med miljömässiga och sociala indikatorer som exempelvis kostnad för kriminalitet och för vatten- och luftföroreningar. Måttet har 26 indikatorer, vilka även tar hänsyn till inkomstskillnader. GPI har sin bakgrund i Measured Economic Welfare och Index of Sustainable Economic Welfare som togs fram redan på 70-talet. Att hitta en formell eller komplett sida för GPI är inte lätt, dock så har måttet appliceras av exempelvis staten Maryland i USA (Maryland Department of Natural Resources) och det finns många forskningsartiklar där GPI används för att på samhällets faktiska kostnader och utveckling.
Foto: GNHIUSA
IWI mäter ett lands produktion-, människo- och naturkapital. Indikatorerna relaterar till samhällets gemensamma välfärd i form av kapital, såsom antal år och population som har en utbildning samt mängden naturkapital såsom skog. En IWI-rapport som mäter perioden från år 1990 till 1914 med data från 135 länder kom fram till att IWI (olika typer av kapital med andra ord) har vuxit med 1,8 procent per år, i jämförelse med BNP-tillväxten som legat på 3,4 procent per år globalt. Rapporten summerar att medan kapital inom exempelvis utbildning och hälsa ökade så minskade naturkapitalet med 0,7 procent per år under samma period.
Environmental Performance Index (EPI)
EPI mäter miljöns och människors välmående såsom tillgång till rent vatten och ren luft. Måttet utgår från policy-åtaganden och hur väl länder följer dessa. Måttet består av 40 indikatorer uppdelade på 11 kategorier. Idag samlas datan regelbundet ifrån 180 länder av Yale Universitetet. Danmark var det land som hamnade högst med ett resultat på 77,9 av 100 möjliga. Sverige kom på femte plats i senaste rankningen.
SPI har både sociala och miljömässiga indikatorer med fokus på människors hälsa och välmående. Måttet innehåller 53 indikatorer som inkluderar utbildning, rättigheter och tillgång till skydd snarare än människors subjektiva uppfattning. Indikatorerna kan delas in i tre domänerna, som här presenteras på engelska för att inget ska gå förlorat i översättningen:
Basic Human Needs
Foundations of Wellbeing
Opportunity
Resultatet av datan summeras till ett slutgiltigt poäng mellan 0 och 100. Rapporten från 2021 visar på att SPI har ökat marginellt totalt (65.05). Dock minskade individuella rättigheter i 116 av 168 länder.
Bild: Social Progress Index, bilden visar de tre delarna som utgör SPI samt varje dels underkategorier.
Sustainable Society Index (SSI)
SSI mäter utifrån de tre delarna av hållbarhet, som de här menar utgör landets “wellbeing”, välmående; den ekonomiska, den sociala och den ekologiska dimensionen. Framtaget av Sustainable Society Foundation som grundades 2006. Varje dimension består av kategorier som i sin tur har ett flertal indikatorer. Totalt finns det 21 indikatorer. Några av indikatorerna är utbildning, sanitet, jämställdhet och anställning. När indikatorerna inom ett “wellbeing” vägs samman resulterar det i en siffra mellan 0 och 10, där 10 innebär att landet har tillräckligt inom den “wellbeing”. Med andra ord summeras inte de tre olika delarna utan varje del står för sig.
BLI är utvecklat av OECD och består av 11 identifierade områden som är viktiga för människans välmående. Du kan även i databasen själv gå in och fylla i vilka områden du tycker är viktiga. 2020 års rapport består av 80 indikatorer, där 41 länder ingår. Rapportens resultat visar ett flera områden har förbättrats sedan 2010 såsom medellivslängd, tillgång till arbete samt antal personer som bor för trångt. Några områden som har försämrats är inkomstklyftor (som har ökar), andel personer som röstar (som har minskat) samt tillgång till socialt stöd (som har minskat). Två faktorer som lyfts fram är tillfredsställelsen med ens liv, som fortfarande är låg samt ojämlikheten som ökar.
Bild: OECD
Happy Planet Index (HPI)
Datan samlas in och rapporteras as Wellbeing Economy Alliance. HPI ett lands välmående, multiplicerat med dess medellivslängd, sedan dividerat med dess ekologiska fotavtryck. Skalan är mellan 0-100 varav 43.1 var de senate globala genomsnittet. Invånarna i ett land får själv uppskatta sitt välmående. Datan för förväntad livslängd hämtas från UNDP och datan för ekologiskt fotavtryck hämtas från Global Footprint Network. Till skillnad från andra välfärdsmått så hamnar inte de skandinaviska länderna högst upp utan på första plats kommer Costa Rica följt av Vanuatu och Colombia. Måttet har tagit fram just för att visa på att vi kan uppnå ett individuellt välmående med lång livslängd utan hög materialanvändning.
Bild: Happy Planet Index. De länder som är ljusgröna eller mörkgröna har ett score över 40 varav de länder som är röda har ett score under 30, orange är de mellan 30 och 40 i sitt genomsnittliga score.
Dougnut Economics är utvecklat av professor Kate Raworth och är ett ramverk för hållbar utveckling. Målet inom ramverket är att hålla oss inom de planetära gränserna samtidigt som vi uppnår social utveckling. Några av de områden som Kate tog fram efter att ha kartlagt olika internationella beslutsdokument gällande samhällets utveckling är tillgång till vatten, jämställdhet, inkomst och anställning samt tillgång till energi. En forskningsartikel fastställer efter att ha använt modellen på 140 länders data mellan 1992 och 2015 att inget land lyckas möta behoven hos sina invånare och samtidigt hålla sig inom de planetära gränserna. Om nuvarande trend kvarstår så kommer det inte bara leda till ekologisk kollaps men också till ett misslyckande i att möta de sociala behoven (Fanning m.fl 2021).
Bild: Global Europe
Olikheter och likheter, för- och nackdelar - vad mäter måtten och vad mäter de inte?
De ovan nämnda måtten skiljer sig på en viktig punkt och det gäller om de är aggregerade mått eller inte. Aggregerade mått innebär att summan av alla dess indikatorer slås samman och skapar en slutgiltig siffra som då möjliggör jämförelser länder emellan. Fördelen med ett sådant mått är just att det är enkelt att jämföra och där utvecklingen snabbt går att ta tempen på. Nackdelen är att ekonomiska och sociala indikatorer som faller ut positivt drar upp snittet även om de miljömässiga går dåligt. I längden är det inte en hållbar utveckling om miljömässiga indikatorer inte förbättras utan försämras på lång sikt. Risken finns att det framstår som att samhället förbättras medan det samtidigt underminerar de livsuppbyggande ekosystem samhället är beroende av.
Mått som inte är aggregerade har istället olika dimensioner/teman/områden som därmed inte går att byta ut mot varandra. Istället visas utvecklingen separat inom respektive område vilket fortfarande kan göra det lättöverskådligt om detta område endast består av ett fåtal (såsom ekonomisk, social och miljö) men kan bli svårare att skapa en översikt för och göra det jämförbart i längden. Exempel på ett aggregerat mått är SPI medan SSI är ett icke aggregerat mått.
Metod för insamlande av data skiljer också måtten åt, en del är subjektiva såsom GNHI varav andra är kvantitativa såsom GPI. Risken med subjektiva mått är att endast människans uppfattning om välbefinnande fångas, där återigen både klimat och miljö kanske inte får den vikt de behöver. Eftersom människans uppfattning om naturens nytta kan skilja sig från vilka åtgärder som faktiskt krävs för att upprätthålla naturens livsuppbyggande system. Exempelvis kan en skog ha en viss känsla av nytta och glädje, men arealen som krävs för ett hälsosamt ekosystem i skogen kanske behöver vara betydligt större än vad invånarna i närheten anser vara nödvändigt. Mått som däremot inte har subjektiva indikatorer kan även missa att fånga det som människor anser utgöra ett gott och bra liv. Subjektiva metoder kan även hjälpa med att fånga olika grupper i samhällets känsla av utveckling och lycka där kvantitativa mått inte på samma sätt kan urskilja olika nyanser mer än ålder. plats, inkomst och kön, exempelvis.
Välfärdsmåtten kan även kritiseras för att vara nationalistiska där både kultur, ekonomi och klimat är områden som rör sig över nationsgränser. Exempelvis kan ett land prestera väl i de inhemska miljöindikatorerna men där aktiviteter såsom konsumtion, företagande och sysselsättning kan leda till ökat välbefinnande och därmed positiv social utveckling, men samtidigt leda till negativ miljöpåverkan och utsläpp av växthusgaser någon annanstans i världen.
En annan frågeställning är huruvida måtten verkligen kan ersätta BNP? De är möjligt att ersätta BNP som en indikator för samhällets utveckling. Dock kräver avskaffandet av BNP en större diskussion kring hur samhällets ekonomi ska fungera. Idag verkar vi inom ett kapitalistiskt samhälle där just tillväxt är en av drivkrafterna och orsakerna bakom ett flertal politiska både privata och offentliga handlingar.
Vi skulle kunna tänka oss att det ekonomiska systemet finns kvar, men behöver vi sträva mot tillväxt? Om inte så behövs det en radikal normativ förändring där tilliten till utveckling trots utebliven tillväxt finns, men där en minskat BNP ändå kan slå både mot sysselsättningen och framtida investeringar. En del av måtten är också ekonomiska - de kompletterar eller bygger på BNP vilket också behöver tas i beaktande. Diskussionen om välfärdsmått kan med andra ord stå utanför diskussionen om vårt nuvarande ekonomiska system. Det går att införa mått och driva politik för dess utveckling även på ett sådant sätt att vi bortser från BNP tillväxt. Det får med andra ord gå lite hur det vill med BNP-tillväxten, enligt det synsättet. Medan vissa åtgärder kräva ett paradigmskifte i hur vi ser på samhällets utveckling.
Vi kan även föreställa oss att vi behöver bättre sätt att mäta ekonomisk aktivitet som gynnar de övriga hållbarhets indikatorerna och områden de valda måttet innehåller, exempelvis skulle det kunna vara BNP men där externaliteter inkluderas. Ett välfärdsmått är med andra ord inget nytt ekonomiskt system, det är bara ett index för hur samhället utvecklas inom utvalda områden vi anser är värdefulla och eftersträvansvärda att utvecklas inom.
En del av välfärdsmåtten har tagits i bruk på regional eller lokal nivå, som GPI i delstaten Maryland. Andra har applicerats på ett flertal länder där du som besökare kan se ett specifikt lands utveckling, såsom BLI och SPI. En del länder har inte det statistiska underlaget som krävs för att kunna få en komplett bild utifrån välfärdsmåttens indikatorer. Andra länder har själva gått ut med välfärdsmått som ska komplettera rådande BNP-utveckling. Sverige är ett av dessa länder. 2017 gick Sveriges regering ut med ett pressmeddelande om att ett nytt verktyg införs för att följa utvecklingen av människors livskvalitet och ekonomins långsiktiga hållbarhet. Verktyget med dess övergripande teman ekonomisk, social och miljömässig utveckling har tagit sitt avstamp i arbetet med Utredningen om mått på livskvalitet, det nationella miljösystemet och målen i FN:s globala mål för hållbar utveckling – Agenda 2030 (Regeringskansliet, 2017). Indikatorerna som valts ut i Sverige är;
BNP per capita
Sysselsättningsgraden
Arbetslöshet
Hushållens skuldsättning
Offentlig sektors konsoliderade bruttoskuld
Luftkvalitet
Vattenkvalitet
Skyddad natur
Kemikaliebelastning
Utsläpp av växthusgaser
Låg disponibel inkomst
Utbildningsnivå
Mellanmänsklig tillit
Självskattad allmän hälsa
Nöjd med livet.
På vilket sätt implementeringen av välfärdsmåtten faktiskt har styrt den svenska politiken eller haft framgång i andra sammanhang är en frågeställning jag lämnar till framtida artiklar. Naturligtvis räcker det inte bara med att vi kommer fram till vad som bör mätas och hittar vägar för att ständigt utveckla och förnya vad vi vill ska ske över tid, det behöver även finnas ett politiskt ramverk samt ett ekonomiskt system som både gynnar och samverkar för de mål vi vill nå. Hur det ska se ut eller gå till, det är något vi alla kan fundera över.
Tills nästa gång kan vi alla fråga oss vad utveckling och välfärd egentligen är, för vem, var, när och hur sker den. Ett välfärdsmått som försöker fånga flera olika dimensioner av samhällsutvecklingen säger kanske inte allt, men en avsaknad av ett implementerat sådant säger en hel del.
Sophie Gripenberg
hållbarhetskonsult samt företagare inom hållbar utveckling
med master i socio-ekologisk resiliens för hållbar utveckling från Stockholm Resilience Centre,