Vad är tillväxtparadigmet?

Inom vetenskapen pratar man om paradigm. Ett paradigm är den dominerande föreställningsvärlden. Paradigm inom samhället avgör vilka frågor som ställs, hur problem ska formuleras, vad som betraktas som ett problem och vad som ses som lösningar.

Idag lever vi i tillväxtparadigmet. Med tillväxt menas i regel ökad Bruttonationalprodukt (BNP) - alltså marknadsvärdet på den samlade produktionen (inom t.ex. ett land). När vi jämför länders BNP och BNP-tillväxt brukar vi prata om BNP per capita - alltså BNP delat på antalet invånare.

Värt att nämna är att marknadsvärden inte är några objektiva värden utan helt enkelt vad köpbara saker kostar att köpa i ett visst samhälle i förhållande till andra köpbara saker.

Förväntningar och antaganden

Vi förväntar oss att BNP ska öka varje år. Detta ses som naturligt och när det inte sker ses detta som ett stort problem. Denna syn på tillväxt är ganska ny, tillväxtparadigmet är alltså ungt. Visserligen har rikare länders ekonomier vuxit sedan industrialiseringen, men att mäta BNP började göras först på 1930-talet och tillväxt blev ett huvudsakligt mål och ideologiskt projekt först efter andra världskriget.

Ordet tillväxt har letat sig in i språket. Tillväxt ses som synonymt med framsteg, positiv, utveckling och det är underförstått i nyhetssammanhang och ekonomiska och politiska analyser att mer tillväxt är något bra och minskad tillväxt något dåligt.

Välfärd eller miljöförstörelse?

De positiva antagandet om tillväxt är lite märkligt eftersom nästan alla är överens om att BNP inte är något bra mått på välfärd.

Det finns samband mellan tillväxt och ökad välfärd och välbefinnande, mätt med många sociala indikatorer såsom ökad medellivslängd eller självskattad lycka. Men detta samband gäller bara när relativt fattiga länders ekonomier växer. För länder med högre medelinkomst bryts sambandet och det finns andra mycket tydligare samband mellan till exempel jämlikhet och socialt välbefinnande.

Samtidigt finns det många väldigt tydliga samband mellan tillväxt och många negativa saker. Till exempel utsläpp av växthusgaser, förbrukning av naturresurser, och miljöskadliga utsläpp och avfall. Problem som vuxit sig så stora att de hotar vår välfärd, den mänskliga civilisationen och miljontals andra arter. En del lokal miljöpåverkan och nationella utsläpp har lyckats frikopplas så att de minskar något (men inte tillräckligt) medan tillväxten ökar. Men detta beror mest på att olika länder och regioner har specialiserat sin produktionen. Sett till miljöpåverkan från konsumtionen har den ett tätt samband med tillväxten.

Även om det skulle vara möjligt att frikoppla utsläpp från BNP-tillväxt, så återstår användningen av naturresurser. Fler och fler vetenskapliga studier bekräftar att globalt sett ökar utvinningen av naturresurser i ungefär samma takt som BNP.

Mycket forskning pekar därför på väldiga svårigheter med att kombinera fortsatt tillväxt med tillräckligt snabb avveckling av utsläpp och all klimat- och miljöförstörelse. Kravet att ekonomin ska växa gör utmaningen att minska miljöpåverkan ännu svårare än vad den redan är.

Tillväxtens dilemma

Trots att vi inte verkar få förbättrad välfärd eller välbefinnande av mer tillväxt efter en ganska låg nivå, så har vi byggt upp ekonomin utifrån antagandet om tillväxt. Det gör att det ekonomiska systemet får stora problem när tillväxten minskar eller ekonomin krymper. Åtminstone på kort sikt.

Kommuner, regioner, stater och företag planerar sina verksamheter utifrån att BNP ska växa. Partsförhandlingar mellan de som organiserar arbetare och de som köper arbetskraft - fack och arbetsgivare - bygger på förväntan om tillväxt. I pensionssystemet litar vi på att tillväxt ska ge oss goda pensioner och kompensera för inflationen.

Alla dessa förväntningar kan ju så klart förändras. Många framtidsforskare pekar på att tillväxten håller på att avta och troligen kommer att upphöra. När allt kommer omkring kan ju ingenting i naturen växa för evigt. Inflationstakten är heller ingen naturlag.

Inom det finansiella systemet och börsen finns om möjligt en ännu starkare förväntan om tillväxt. Och biljoner dollar investeras i tron på att tillväxten ska ge avkastning. Men de förväntningarna kan förstås också ändras. Även om investerare förväntar sig att vissa saker ska växa och ge avkastning behöver ju inte totalen göra det. Vissa delar av ekonomin kan växa medan andra minskar.

Vårt penningsystem - hur digitala pengar skapas - det verkar dock ha svårt att anpassa sig till utebliven tillväxt. Det beror på att nästan alla pengar idag skapas när någon tar ett lån - för att skulder ska kunna betalas tillbaka och vi ska kunna handla med våra digitala pengar behövs tillväxt.

Tillväxtens dilemma syftar alltså på att vårt samhälle tycks beroende av tillväxt medan det verkar väldigt svårt att klara att ta oss ur våra ekologiska kriser och samtidigt växa ekonomin.

För idéer på hur vi kan ta oss ur tillväxtens dilemma se sidan Argument.