Undvika finanskris
När BNP-tillväxten avtar eller ekonomin krymper blir det recession, vilket ofta leder till konkurser, arbetslöshet, att lånebubblor spricker och att räntor stiger. Därför måste väl ekonomin fortsätta växa eller?
För att möjliggöra investeringar, fördelning av risk och kapital behövs något slags finansiellt system. Idag ser vi det som självklart att ens sparande ska ge avkastning. Inte minst eftersom allt mer sparande pumpas in i börsen och inflation ses som naturligt. Det ses heller inte som något konstigt att aktier och andra tillgångs-affärer är mer lönsamt än att låna ut till samhällsnyttiga verksamheter.
Men ett finansiellt system skulle också kunna fungera utan att helheten växer. Egentligen så är det ju de uppblåsta förväntningarna på tillväxt som hela tiden leder till finansiella kriser.
Börsen måste inte stiga
och företag behöver inte börsen
Vissa investeringar kan leda till tillväxt och avkastning, medan andra inte gör det. Så är det ju även nu. Men det ses som naturligt att om man sprider ut investeringarna på alla bolag så ska värdet i regel öka. Det är ju inte köp av värdepapper som får ekonomin att växa utan det är ökad reell produktion (i regel materiell varuproduktion där den huvudsakliga produktivitetsutvecklingen sker).
Börsnoterade aktiebolag vill i regel expandera för att aktievärdet ska vara attraktivt, men det finns många andra företagsformer där företag kan växa i en inledningsfas och sen sluta växa. Om ägarna mer är intresserade av att skapa bra produkter, bra arbetsvillkor med en budget i balans, så behövs inte expansion. Så är det till exempel i många non-profit-företag. Istället för att finansiera en företagsexpansion via börsnotering kan banker erbjuda riskkapital i form av lån. Idag är det dock för lönsamt att äga aktier för att utlåning till företagsexpansioner ska bli attraktivt. Om det politiskt gjordes mindre lönsamt att äga aktier i existerande företag skulle mer kapital antagligen istället lånas ut till nya innovativa uppstartande företag.
Ändra våra förväntningar
Kan vi inte bara sänka förväntningarna på framtida tillväxt då? Jo, det måste vi nog, men dessa förväntningar är idag rotade i många andra delar av samhället än finanssektorn. Dels måste vi justera inte bara privata investerares förväntningar, utan även andra förväntningar som fackens krav på löneökningar, långsiktiga offentliga investeringar som räknat på fortsatt tillväxt. Pensionssystemet kanske behöver ha en större omfördelande del istället för att förlita sig på börsens uppgång (innan pensionsreformen på 1990-talet låg inte pensionerna ute på börsen och pensionerna var då mer jämlika).
Facken skulle kunna driva mer jämlika och jämställda löner snarare än högre löner för alla. De skulle kunna driva sänkt arbetstid med mer fri tid, samt bättre arbetsvillkor och mer medbestämmande på arbetsplatsen.
Något som skulle göra att stat, kommuner, småsparare och fack med större lugn kunde acceptera att börsen gick ner eller mattades av skulle vara:
Om det fanns en säkrare ekonomisk trygghet för alla att falla tillbaka på.
Om inflationen tilläts vara låg.
Om det gick att låna till en ränta, som över tid hölls väldigt låg.
Ekonomisk trygghet
Om alla visste att de klarar de nödvändigaste även om de blir arbetslösa, sjuka eller pensionärer gör det inte lika mycket om vissa företag går i konkurs, behovet av arbetskraft minskar en tid (ökad arbetslöshet) eller avkastningen på pensionssparandet blev negativ. Basinkomst eller pensionärs-inkomst skulle bli viktigare än “pensionssparande”. Även idag är majoriteten av pensionerna inte sparade pengar utan utbetalningar från de som den arbetande delen av befolkningen betalar in.
Inflation
Om inflationen kunde hållas låg eller nära noll då behövde inte löneökningar och avkastning på sparande kompensera för inflationen. En liten inflation bedöms vara bra för att pengar ska sättas i cirkulation, men det finns inget egenvärde i att konsumera. Vi kommer köpa om vi bedömer att vi behöver och har råd till något. Det viktiga är att inte ha ett instabilt penningvärde eller deflation, då finns risk att människor håller onödigt hårt i sina pengar.
Generösare lån
Stat och kommuner räknar idag med tillväxt för att kunna få in ökade skatteintäkter och kunna betala räntekostnader på långsiktiga lån till samhällsinvesteringar. Om stat och kommuner kunde låna till nästan ingen ränta för samhällsinvesteringar (det kan de i dagens läge, men det är inte säkert att denna nollränta kommer ligga fast över tid). Då skulle de inte behöva räkna med tillväxt. En statlig investeringsbank för till exempel grön omställning skulle kunna erbjuda både stat, kommuner och företag denna stabila låga ränta.
Nya pengar utan skuld
Ett stort hinder för ett finanssystem oberoende av tillväxt är dock bank- och penningsystemet, alltså systemet som bestämmer hur nya pengar skapas. Långt ifrån alla känner till detta, men idag skapas alla digitala pengar av privata banker när de ger ut lån (cirka 98 % av pengarna är digitala i Sverige, 2 % är sedlar och mynt). Bankerna lånar alltså inte ut andras personers pengar, utan de skapar nya pengar genom en knapptryckning på datorn. Detta kanske låter otroligt, men Riksbanken beskriver själva att det är så här det fungerar. För att förstå bättre hur detta fungerar rekommenderas poddavsnitt 15 “Hur skapas pengar?”.
Eftersom nya pengar tillkommer genom lån utan att pengarna behöver lånas ut av någon, så lånar vi i praktiken av framtiden. När alla samlade skulder ska betalas tillbaka med ränta medför detta att penningmängden måste växa. För att inflationen inte ska äta upp avbetalningarna på skulderna behövs alltså verklig BNP-tillväxt. I annat fall ställs skuldbetalningar in vilket leder till konkurser och i värsta fall bankkonkurser och finanskriser. Dessutom gör dagens penningsystem med pengar genom skuld att allt för mycket nya pengar går till bolån och köp av tillgångar, vilket blåser upp hus- och tillgångspriser. Ojämlikheten ökar och risken för finansbubblor ökar.
I poddavsnitt 16 beskriver vi hur penningsystemet skulle kunna bli hållbart. Om pengarna skapades av Riksbanken utan skuld utifrån ett inflationsmål skulle systemet inte vara beroende av tillväxt och vi skulle inte hela tiden öka skuldsättningen och instabiliteten när samhället vill skapa mer pengar. De nya pengar som behöver fyllas på i ekonomin kan delas ut i lika del till alla medborgare eller ges till staten för samhällsnyttiga investeringar. Fördelen med att ge ut nya pengar direkt till medborgarna är också att penningvärdet och inflationen mycket lättare än nu skulle kunna regleras. Därför att får folk mer pengar i plånboken använder de oftast dessa pengar, vilket – allt annat lika – ökar priserna = inflation.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis minskar ekonomisk trygghet, låg inflation och tillgång till generösa lån för samhällsinvesteringar staters, kommuners och privatpersoners behov av BNP-tillväxt. Detta tillsammans med att pensionssystemet återtogs från börsen skulle göra BNP-tillväxt mindre nödvändigt för pensioner. Genom kortad arbetstid, generösare lån och företagsformer som inte är tillväxtberoende blir företagande och jobb mindre beroende av tillväxt. Om Riksbanken skapade alla pengar utan skuld skulle ekonomin kunna ha en lägre inflation, inte behöva driva upp skuldsättningen och göra att vi slapp välja mellan BNP-tillväxt eller finanskris.