Finansiera välfärden

Det är sant att den skattefinansierade välfärden - såsom vård, skola och omsorg - drabbas av minskad tillväxt. Det beror på att våra skatter till största del kommer från arbetsinkomster och kapitalinkomster.

Men att mer tillväxt skulle ge mer välfärd det är inte så säkert. När vi har tillväxt stiger generellt lönerna i samhället, inklusive lönerna i offentlig sektor och den skattefinansierade välfärden. Detta innebär att samtidigt som skatteinkomsterna ökar så ökar kostnaderna i välfärden. Den främsta resursen i skola, vård och omsorg är personalen. Det blir alltså inte mer personal av mer tillväxt.

Effektiviseringar görs i välfärdssektorn, men väldigt snabbt riskerar effektiviseringar att gå ut över kvalitén eftersom det är tiden personalen lägger ner som utgör mycket av värdet i tjänsten. Det som krävs om vi önskar mer välfärd är alltså att en större andel av ekonomin avsetts till välfärd, t.ex. genom höjd skatt eller nya skatter.

Hur ska vi då finansiera välfärden om tillväxten minskar eller ekonomin krymper? En strategi är alltså höjd skattekvot, men efter en viss gräns kan det skada privat näringsliv (även om välfärd också kan understödja näringsliv).

En annan strategi är att ifrågasätta om våra löner måste öka varje år. Facken brukar vilja detta, och för jämlikhet och jämställdhetens skull kan en del löner behöva öka, men andra kanske också kan behöva minska. Det finns också andra viktiga saker facken kan kämpa för. När industrin blir produktivare kan vinsten gå till bättre arbetsvillkor och minskad arbetstid. Det är svårare att öka produktiviteten i välfärden som är beroende av möten mellan människor och personliga tjänster. Men produktivitetsutvecklingen i hela samhället kan användas till att förbättra arbetsvillkoren även i välfärden och minska arbetstiden också där (kanske framförallt där?).

Dessutom kan vi börja beskatta sådant som inte är beroende av tillväxt. Istället för att beskatta flöden i ekonomin kan vi beskatta kapital - finansiellt kapital och markegendom t.ex.

Slutligen kan vi med mer fritid utvidga “den tredje sektorn” - det civila samhället. Den kan ibland behöva skattefinansiering, t.ex. bidragsstöd. Men så länge folk har ekonomisk trygghet och gott om fritid och ork kan människor av egen vilja hjälpa människor, t.ex. i sitt lokala område. Med digital teknik och innovationer som lokala valutor och tidsbanker kan människors resurser och behov lättare kopplas ihop. Det kan ge en skjuts och incitament till att utföra viktiga tjänster och bidra till social sammanhållning. Experiment runt om i världen har visat att det kan fungera.